trasselunge.blogg.se

I onsdags förra veckan så var vi ju bokade för ett besök till IVF-kliniken igen.Vi hade tid 14.30 men jag var ute i så pass god tid att jag hann träffa upp min vän lite innan.

Och vet ni – dom hade fått ett plus på sin sticka!!! :) Visserligen så testade hon lite innan utsatt tid men det var ett klart plus.

Och nu några dagar senare så vet jag att strecket höll i sig, så nu bor det en liten bebis i magen. Sååå fantastiskt!!

Vi kramades och skrattade och pratade tills det var dags för mig att gå. Så nu hoppas vi att det snart inte är bara en bebismage utan två, hennes och min. <3

På IVF-kliniken träffade vi en jättemysig barnmorska. Alla som vi mött där har verkligen varit fantastiska!

Det vi gick igenom den här gången var hur vi ska ta alla sprutor när det snart är dags. Och gisses va sprutor det kommer att bli!

Vi börjar med Puregon på andra mensdagen. Sen håller vi på med det i ett par dagar. Då är det sen dags för nästa spruta som gör att ägglossningen inte startar.

När det sen är dags för ägglossningen att komma igång så tar vi en spruta för det också.

Min älskling, som kommer att ta alla sprutor på mig, fick teststicka lite medan vi var där. Först fick han börja med att teststicka en skumgummileksak och sen blev det ”på riktigt”.

Men det gick bra. Det gjorde inte ont. Så nu är vi förberedda. :)

Efter att vi varit på kliniken så gick vi ner till apoteket för att hämta ut alla preparat. Kan säga att det är tur att det finns högkostnadsskydd!

Totalt så blev det över 15.000 kr för alltihop... Och en hel hög blev också…

I helgen som var så var vi i Sälen tillsammans med min syster och hennes kille. På väg till Sälen så mötte vi upp min familj och våra vänner som har sin IVF-bebis i magen.

Sååå fin magen hade blivit!! Hade inte sett den sen v.28 så den hade växt massa. Så gosigt att få träffas! Nästa gång vi ses så kanske bebisen valt att komma ut så jag fick säga hejdå till tjockismagen. :)

Denna månad så känns det väldigt dubbelt inför mensen. Jag är på dag 26 nu och min mens brukar komma kring dag 25 till dag 28. Självklart så vill jag ju allra helst inte alls att mensen ska komma alls men samtidigt så vill jag att den ska komma NU om den nu bestämt sig för att komma den här månaden. Vill ju liksom sätta igång!

Det närmar sig nu – ååå va vi längtar! <3

Helgen som var tillbringades i Linköping. Sov på hotell, åt god mat och massa andra trevligheter.

Skönt att komma bort en helg och bara mysa med varandra. <3

Idag är det dags att lära sig att ta sprutor… Känns så jäkla bra att komma igång med allt men samtidigt lite läskigt med sprutorna. Kommer nog aldrig att lära mig det där.

Mensen (som vi helst av allt inte vill ska komma) är planerad till torsdag nästa vecka. Så på fredagen ska vi antagligen börja med sprutorna.

Sååå glad att det snart är dags!!

Att göra IVF (utan hjälp av landstinget) kostar en hel del pengar…

Vi valde ju att gå den dyra men snabba vägen och vi valde att köpa ett paket om tre försök vilket kostar ungefär 60 000 kr. Mycket pengar!!

Tänk bara va mycket blöjor man kan få för 60 papp…

Men så hade vi lite tur också. Det finns nämligen något som heter bruttolöneavdrag och vissa företag erbjuder sina anställa denna förmån.

Lyckligtvis så erbjuder både företaget där jag jobbar och företaget där min sambo jobbar detta. Så vi får betala strax under 35 000 kr istället för 60 000 kr.

Alltså väl värt att kolla upp!!

Något som också är värt att kolla upp är om det är speciella kliniker som din arbetsgivare har avtal med. Vi började vår IVF-resa hos Sophiahemmet i Stockholm, men pga att Sophiahemmet inte var en av de kliniker som våra arbetsgivare hade avtal med så bytte vi till IVF-Stockholm.

Att sen ta ställning till hur många försök vi ville köpa var egentligen inte någon tvekan för oss.

Vi tyckte att ett försök skulle innebära alltför mycket stress och press. Nu har vi tre försök och det känns bra och lugnande.

Nu är det äntligen fredag igen! Efter en tuff vecka ska kvällen tillbringas i soffan med lite god mat och ett glas vin.

Våra liv går i vanliga fall väldigt fort (med allt vad det innebär) och vi rusar ofta genom saker och ting...

Inför vad som komma skall så försöker vi nu att bryta mönstret lite och bromsa.

Lev inte i dåtiden (den har redan passerat), lev inte i framtiden (den kommer så småningom), lev i nuet och ”Dont forget to smell the roses”.

Trevlig helg! <3  

Det är inte många på mitt jobb som vet om vad som är på G för oss nu i oktober. Har hört skräckhistorier där par som berättar inte alls får stöd av sina chefer, usch så gräsligt.

Jag har berättat för både min nuvarande chef och min nya chef (byter tjänst inom företaget den 1 okt) och båda stöttar oss till 100%. Tackar allra ödmjukast för det!

För det är lite pyssel att få ihop det.

På ONSDAG nästa vecka (vore ju förargligt om vi kom dit fel dag i och med att jag skrev tisdag i ett tidigare inlägg…) så ska vi ju testa på att ta sprutor.

Måste också tillägga att min sambo ser fram emot att ta sprutorna på mig, jag ser inte fram emot det… Tror att det bor en sadist i honom. ;)

Iaf så ska vi samma dag ha en teambuilding-dag med nya gruppen. Passar lite dåligt… Men min nya chef är så kanon och säger att jag får dyka upp när jag kan och att dom är glada om jag hinner dit och mår bra.

Sen fick jag för 5 min sen info om att jag behöver åka till Norge i sept/okt. Lyckligtvis så var det några förslag på datum. De flesta av dem var dock mitt i urplock/ultraljud/insättnings-perioden.

Svarade illa kvickt att jag inte kunde åka under de datumen. Så nu får vi hoppas att det inte blir något krångel.

Vi längtar ju så in i norden efter att få börja med det här nu!

Älskade trasselunge! <3

På ett år har man 12 försök på sig, men varje månad kan kännas som en evighet när man försöker att bli gravid.

Jag och min sambo har försökt i 6 månader men det känns så mycket längre. Det är ju som med allt annat – när man bestämt sig för att man vill ha något så vill man ha det nu på en gång. Gärna redan igår...

Om man ska få hjälp av landstinget så ska man ha försökt att få barn i över ett år innan man kan söka hjälp. När man sedan söker hjälp så är det i många kommuner väldigt lång väntetid för att få hjälp genom IVF, så oftast blir väntan så mycket längre än ett år.

Ett år är en gigantiskt lång tid när man längtar. Längtan i sig kan jag tycka är den lätta biten att bära, vad som är svårare är varje månads misslyckande. Denna berg-och-dal-bana varje månad. Hoppet är verkligen det sista som överger en och hur många mens-symptom man än har så hoppas man in i det sista. Jag längtar så innerligt till den dag då mensen inte kommer.

Om man ska titta på lite statistik så finns det ju mängder av sidor på nätet att läsa på. Att hitta tillförlitlig statistik är det svåra. Jag läste att ”Mer än åtta par av tio med regelbundet samliv blir gravida inom 12 månader” och att ”När kvinnan passerat 30 år så är det ca:25% chans att bli gravid vid ägglossning”. Det är ju rätt hyffsade odds ändå. Men den här statistiken gäller ju också för en ”frisk” man och en ”frisk” kvinna.

Jag och min sambo har tur (eller lite otur?) att vara friska men då istället oförklarligt barnlösa. Ibland vet jag inte vad som är värst. Ibland kan jag känna att jag gärna skulle vilja veta vad det var för fel och då kunna rätta till det. Som ofrivilligt barnlös känner man sig ibland så maktlös för allt ser så bra ut och det borde funka. Självklart skulle jag ju absolut inte önska att det vore något fel på någon utav oss men jag skulle samtidigt vilja veta varför det inte fungerar.

I vårt fall så vet vi att det till stor sannolikhet beror på mig, jag har nämligen en historia bakom mig där jag och min dåvarande sambo inte heller kunde få barn.

Så istället för att ta den långa vägen via landstinget till IVF så kommer vi nu att gå den kortare (mindre billiga) vägen. Vi valde som jag tidigare skrev att söka oss till IVF-Stockholm vid St Görans sjukhus. Tisdagen den 4 september hade vi vår första tid hos dem. För att inte vara alltför långrandig idag berättar jag mer om det mötet i nästa inlägg.