trasselunge.blogg.se

Jag är så less... Tårarna vill inte sluta rinna. Jag är sååå trött! Så trött på att kämpa.

Varför är det så här? Varför måste det vara en sån hård kamp?

Jag vill bara skrika rakt ut att jag inte orkar mer!

Så många j*vla år....

 

Jag gråter så mycket så jag knappt får luft, vill inte ha det så här....

 

Och jag vet att jag har så mycket fint i mitt liv så jag ska egentligen inte klaga.

Men jag måste få det ur mig, jag går sönder annars...

 

Jag försöker alltid att göra gott, tar hand om mina nära och kära, stöttar alltid den som har det svårt, tar de svagas parti, ler och är glad.... Men orkar inte...

 

Alla dessa sprutor, all denna medicin, alla dessa hormoner... Alla besök hos läkaren, besök hos akupunkötern, nålar, örtavkok som får magen att vända sig in och ut.

Smärtan...I kroppen, i själen, i hjärtat.

 

Hur länge ska jag behöva kämpa? Vad har jag gjort för hemskt för att behöva gå igenom det här? Jag önskar inte nån det här...

 

Den otroliga besvikelsen när mensen kommer, de där j*vla stickorna som aldrig visar det jag så långt in i hjärtat vill se...

 

Temperaturkurvor, gör inte si, gör inte så, ät inte det, ät det det, alla j*vla regler!

Träna inte, håll pulsen nere, kolla inte tv, håll dig ifrån internet, vara ner, ta det lungt.

När f*n ska man leva då????

 

Jobba, göra karriär, leverera, vara duktig... Vill inte berätta, då kan ingen förstå.

Får frågor som: "Hur mår du L?" 

Svarar: "Jodå, det är bara bra!" Och så ler jag också... 

Vill skrika rakt ut!!!!!!

 

Alla andra som blir gravida, smärta... Jag är så lycklig för dem men det gör så ont i mitt eget hjärta....

 

Var det så att jag fick min chans men tog den inte.....

Är livet så j*vligt?