trasselunge.blogg.se

Tiden flyger fram. Vår prinsessa är idag 1 månad och 10 dagar gammal. <3 

Mitt bloggande har varit nedlagt en tid pga att jag helt enkelt inte haft tiden. Nu har jag fått lite tid och det är för att jag och skruttan åkt på "semester" till mormor och morfar. :) 

 

Den här månaden som vi haft Selma hos oss har varit underbar men inte alltid en dans på rosor. Det är definitivt tuffare att få barn än vad jag föreställde mig. Selmas mage har krånglat och mina bröst har varit ömma. Nätterna har varit tuffa med lite sömn och hon har svårt att ligga själv i sin säng. 

Men nu är vi hemma hos mormor och morfar och ska stanna här i två veckor för att få lite avkastning. Det är sååå skönt verkligen! :) Och ändå så har vi bara varit här i två dagar. 

 

Jag tänkte nu skriva lite kort om tiden som varit då jag har gjort anteckningar för dagarna som gått. Det är ju så roligt att kunna gå tillbaka och läsa sen. :) 

 

Måndagen den 9 september var dagen då vi på riktigt testade att använda BabyBjörnen. Vilken bra uppfinning!!

Vi hade en tid spanat efter en IPad att köpa på Blocket till morfar som fyller år den 14 oktober. Och natten till den 9 september (när jag ammade kl 04.00) så hittade jag en som jag mailade på. På morgonen fick vi svar att vi gärna fick köpa den då vi hade hört av oss först. Ibland är det bra att amma och surfa lite på nattetid. ;) 

Så då var det bara den lilla detaljen att vi skulle behöva åka iväg till Kists för att göra affären. Och det var då jag tog Selma i selen och drog iväg. Och det gick ju alldeles strååålande! Första gången med selen och första gången på tunnelbanan. :) Vi var riktigt stolta när vi kom hem kan jag säga. 

Lite senare samma dag så var det dags för vårt första besök på BVC. Jag tänkte att eftersom det gått så bra med selen tidigare på dagen så tog vi även den till BVC. Väl på BVC så var det dags för vägning och mätning. När blöjan åkte av så passade Selmis på att raketbajsa så både jag och vår BVC-sköterska Maria fick på kläderna. Åååååhhh!!! Och inte hade jag tagit med mig babyväskan heller så vi hade ingen ny blöja eller något ombyte med oss - dålig mamma!! Suck! Vi tog hand om bajset och gjorde vägningen. När det sen var dags mätningen så passade Selmis på att kissa på golvet också. Jaja, nu hade vi gjort allt och mamman lärde sig att man alltid måste ta med sig babyväskan. ;) 

 

Tisdagen den 10 september tog vi en långpromenad runt sjön på morgonen och vid lunch kom K och lilla Emilia på besök. Jättemysigt att få besök! Vi började med att hämta hem lite lunch och sen gick vi till lekparken. Selma sov mest hela tiden och ammade några gånger medan E for runt som en liten duracellkanin. :) Vi avslutade dejten med en glass på fiket i parken. Så härligt väder så vi kunde sitta i linne. :) 

 

Onsdagen den 11september så fick vi besök av Eva som var på besök i stan efter att ha varit utomlands en vecka. Selmis fick massa fina presenter. <3 Så mysigt att ses, det sker inte alltför ofta tyvärr. 

Lite senare på dagen tog vi en prommis runt sjön igen. Väldigt skönt väder även denna dag. 

 

Lördagen den 14 september tog hela familjen en tur till Ursviks motionsområde. Pappa sprang en mil och jag och Selma tog vagnen på en tur på 2,5 km. Gisses va jobbigt det var med vagnen i alla backar i skogen. Puh!!! Självklart så ville inte Selmis ligga i vagnen hela rundan så det blev selen. När vi kom tillbaka till bilen igen så var det dags för mat så jag satte mig i skuffen och ammade. När pappa sen kom så bytte vi även blöja där i skuffen. :) När vi kom hem på eftermiddagen så hämtade vi hem pizza och hade myskväll. :) 

 

Söndagen den 15 september åkte vi iväg till CityGros för att storhandla. Eftersom att selen varit så bra innan så fortsatte vi med den och det gick så bra så. :) Efter mathandlingen så gjorde vi även ett besök på Bauhaus och Hornbach. När vi kom hem så kom Jerry på besök, första gången han träffade Selmis. :) På eftermiddagen följde vi med Selmas moster till Sundbyberg för att titta när hon sprang Ifromloppet. Jätteduktig var hon! 

 

Nu nu har jag en liten prinsessa här som ska ha mat. Hörs snart igen! :) 

Lördagen den 31/8 så fick lillskrutt träffa farmor för första gången. Farmor kom vid lunch och stannade fram till eftermiddagen innan hon åkte hem igen. Hon skämde bort oss med att ta med sig mat och bjuda oss på. Sååå gott! Fläskfile och potatisgratäng. Mums för oss som numera mest äter matlådor och mat som går snabbt att laga. ;)

Lillakrutt satt hos farmor i soffan och myste en bra stund. Tror att båda två somnade till lite. ;)

Vi hade sen länge varit bjudna på kräftskiva hos kärlekens chef just denna lördag. Vi hade sagt att vi antagligen inte skulle kunna komma men om lillan hade en bra dag så kanske.

Och vet ni vad - vi kom faktiskt iväg och vi hade en fantastisk kväll! :) Lillan skötte sig dessutom exemplariskt och alla beundrade vår lilla diamant. <3 Även jag fick lite beundrarblickar gällande att jag redan fått bort hela gravidmagen (och detta var alltså efter 11 dagar). Det var lite roligt att få lite uppskattning. :)

Jag har nog haft en väldig tur när det gäller att få bort de extra gravidkilona som man lagt på sig - de försvann på en gång. Jag har idag (10/9) bara 1,5 kilo kvar. :)

 

På söndagen den 1/9 kom min lillasyster över för att vara lite barnvakt. Jag skulle nämligen färga kärlekens hår. Det gick jättebra och lillan låg hos moster och sov hela tiden. <3

Eftermiddagen blev sen inte lika lyckad då lillan inte var på bra humör. Vi försökte oss på en prommis men hon var så missnöjd så vi gick hem igen. På kvällen "lyxade" vi till det med pizza. Så skönt att slippa laga mat!

 

På måndagseftermiddagen den 2/9 så kom min älskade mamma på besök! <3 Lillan fick alltså träffa mormor för första gången. <3 Mormor hade tagit ledigt i några dagar för att vara hos oss då kärleken nu skulle börja jobba. Kan säga att det var LYX att få ha mamma här i några dagar. <3 Såå skönt att få lite avlastning!

Natten till måndagen var en riktigt besvärlig natt... Lillan ville äta varje timme och sen ville hon inte sova i nästet. Så det blev att hon fick sova på mitt bröst. Dessutom så hade jag nu börjat få REJÄLT ont i bröstvårtorna, sårigt och ömt. Aj aj AJ! Det var så illa att jag där på natten övervägde att sluta amma helt och gå över till bara ersättning... På morgonen så ringde vi till amningshjälpen och vi fick en tid på Karolinska den 4/9.

När vi kommit upp ur sängen och lillan ätit sig mätt så tog vår lilla familj en prommis runt sjön. Sååå härligt att få ta en långpromenad. Vädret var dessutom underbart! När vi kom hem så sov fortfarande skruttan så vi hann laga mat, sätta igång en tvätt, plocka ur diskmaskinen OCH sova en stund innan hon vaknade. Det gäller att passa på när hon sover. ;)

 

Tisdagen den 3/9 fyllde vår älskling två veckor. <3

Dagen till ära så fick vår prinsessa ta ett bad. Denna gång gick det lite bättre än sist och hon skrek inte fullt lika mycket. Sen tog vi alla fyra (inkl mormor) en prommenad runt sjön igen. MYS! När vi kom hem kunde jag och kärleken gå iväg och handla lite mat medan skruttan var hos mormor. På kvällen så var mormor och moster ute och åt medan vi var hemma. Kände att en middag ute var lite för tidigt. ;) Men vi åt också gott, grillat. :D

 

På onsdagen den 4/9 hade vi tid hos amningshjälpen så jag, skruttan och mormor tog en promenad dit. Hade fått instruktioner om att lillan skulle vara hungrig när vi kom dit och nog var hon det kan jag lova! Hon gallskrek i 20 min (!!) innan hon fick äta. Anledningen till det var dels att vi var lite tidiga + att lärkaren var 10 min sen. Efter fem minuter var jag rätt stressad! Efter en kvart rann mina tårar och efter 20 min så började jag amma trots att vi inte hunnit träffa läkaren. Jag var så himla arg på att de var så sena och hade vi inte haft mormor med oss så hade vi lämnat stället utan att träffa läkaren. Men tillslut så fick vi iaf komma in och vi fick lite tips och trix på hur man får henne att ta ett bra tag om bröstet. Läkaren tog även en odling från min ena bröstvårta som var mest sårig för att se så att det inte var någon bakterie eller svamp. Fick även en uppföljningstid en vecka senare men den har jag nu avbokat så jag tycker att det går mycket bättre.

Efter mötet så gick vi hem och vi passade på att springa in på centrum för att handla lite. Det gick sådär. ;)

När vi var på ICA så började lillan att bli VÄLDIGT hungrig igen och gallskrek. Ååååhhh... Det slutade med att jag fick sätta mig utanför ICA medan mamma fick handla det sista. När mamma var klar så kom hon och satte sig med oss. Jag ammade skruttan och mormor matade mig med choklad. ;) Jag behöde energi och det snabbt! :) Väl hemma igen så gjorde mormor äppelpaj med egen vanlijsås - UNDERBART GOTT!! Sen kom moster och hennes sambo M över på tacosmiddag. Efterrätten var bäst! ;)

 

På fredagen den så åkte mormor hem igen. :( Vi saknade henne genast!!

När lillskrutt sov en stund vid åtta så passade även jag på att sova lite till. Det är så himla skönt att få en timmes sömn eller två när hon sover så att man inte är helt slut. När vi vaknat till sen så tig vi en prommis. Eftermiddagen var inte så jätterolig så skruttan var på dåligt humör... Men älsklingen kom hem på eftermiddagen och jag fick lite avlösning vilket var härligt!

 

Nu har jag en liten prinsessa brevid mig som vaknat och vill ha lite uppmärksamthet. ;) 

Tänk att vår lilla älskling blir 3 veckor imorgon - vart tar tiden vägen?? :) Vår lilla tjej håller redan på att bli stor. :)

 

De första dagarna efter att vi kommit hem från BB var ganska lugna. Vi spenderade den mesta tiden med att lära känna vårt lilla mirakel. Dagen efter att vi kommit hem så tog vi vår första prommenad med vagnen. Vilken härlig känsla. <3 Äntligen var det vår tur att få gå med barnvagn. Det blev ingen lång eller snabb prommenad iom att jag fortfarande var väldigt öm i mitt sår men det blev iaf en prommis. :)

 

Lördagen den 24/8 var det dags för återbesök på BB Sthlm för att göra PKU test, väga lillan och kolla gulsot.

Det här var ju då också första gången som vi skulle passa en tid sen vi fått skruttan. Gisses! Det var ju lättare sagt än gjort! Man ska passa in ammning, blöjbyte och sovning så att hon är glad och pigg när man ska iväg. Efter lite stress så kom vi iaf i tid och skruttan var nöjd i bilen.

PKU-testet var ingen höjdare... Både jag och lillan grät... :( Blodprovet togs på hennes hand och barnmorskan hade väldigt svårt att hitta blodådern så hon fick liksom "gräva" i hennes lilla hand. Ååå va ont det gjorde i mitt hjärta när lillan blev så ledsen. Inte så konstigt att det gjorde ont så som hon grävde... Usch!! Sånt där vill jag helst slippa.

Men men, det är nu gjort iaf så det är skönt! Hoppas att det tar lång tid tills vi behöver göra nått sånt igen.

Vikten på lillan hade gått ner till 3100 gram, en minskning med 180 gram. Tydligen väldigt vanligt att bebisar går ner i början så det var inget farligt.

Testet av gulsot var också bra, vi behövde inte sola henne vilket var skönt.

 

På söndagen den 25/8 så kom min kusin A och hennes F på besök. Jag såg på FB att de var på besök i stan för att se en konsert så då frågade jag om de ville komma på en fika och träffa vårt lilla stjärnskott. Jättetrevligt att få besök! :) Många av våra vänner och bekanta hade innan sagt att vi skulle ta det lungt med besök och vara för oss själva första tiden, men vi tycker att det är jättetrevligt när våra nära och kära kommer. Självklart så måste de vara kärnfriska för att vi ska släppa in dem över tröskeln. ;)

 

På måndagen den 26/8 gick vi till socialkontoret och skrev på faderskapsbeviset. Är man inte gift så måste man skriva på papper för att bekräfta vem som är pappan till barnet. Det gick på 5 minuter och sen var det klart. :) Så nu har vi godkänt M som pappa för prinsessan. <3

I samma veva som vi var där så passade vi på att hälsa på min lillasyster som jobbar precis brevid socialkontoret. Mysigt att träffa moster tyckte lillan. :) Vi fick även varsinn glass av lillasyster - smaskigt! :) Senare samma dag så hade vi tid på BB Sthlm igen. Denna gång för att göra ett hörseltest. Även denna gång blev det stressigt - det här med att passa tider med små bebisar kräver lite. ;) Och inte blev det bättre av att det var kö på motorvägen... Men, men, vi hann nästan i tid, typ tre minuter sena eller nått sånt. Och hörseltestet gick bra, allt fungerade som det skulle.

 

På onsdagen den 28/8 så badade vi lillskrutt för första gången. <3 Det fick bli på skötbordet i badbaljan som hon fått av farmor. :) Grynet tyckte väl kanske inte att det var någon riktig höjdare.

På kvällen så skulle kärleken iväg på herrmiddag så då kom min lillasyster på besök. Skönt att ha lite sällskap. :)

 

Torsdagen den 29/8 så behövde kärleken åka och jobba och jag och skrutten skulle vara ensamma hemma en hel dag för första gången. Det blev ingen bra dag... *puh* Hon var sååå ledsen och vad vi än hittade på så blev hon inte glad. När kärleken sen väl kom hem så var jag helt slut!

Jag kan konstatera att jag är grymt imponerad på ensamtående föräldrar!

Vi trodde att anledningen till den dåliga dagen berodde på att hon hade ont i magen. Vi googlade på magont för bebisar och fick fram att det fanns två olika sorters droppar att köpa, Semper Magdroppar och Minifom. Vi gick ner till centrum och införskaffade båda två.

 

Fredagen den 30 /8 tog vi en skön prommenad i solen. Lillskrutt sov hela tiden och vi passade även på att gå in på centrum så att jag kunde köpa mig en ammningsbh. Jag hade bara använt ett amningslinne innan. Klockan 10.30 fick vi besök av BVC och vår barnsköterska Maria. Vi fick en massa broschyrer och läsa och vi passade på att ställa lite frågor som vi hade. Lillskrutt blev även vägd och då uppgick vikten till 3280 gram igen, dvs samma vikt som vi födseln. Så skönt att veta att hon gick åt rätt håll! :)

 

Ska försöka skriva mer imorgon igen, nu måste jag kolla på "En klassiker" på ettan. Jag och syrran ska nämligen köra klassikern snart. :)

Efter den första natten (helt utan sömn för min del) så kom äntligen morgonen. <3

Den här dagen bestod mest av att gosa med skrutten, amma och byta blöjor. Amningen kom igång hyffsat fort för oss vilket var jätteskönt. Blev helt salig när jag för första gången såg att det kom lite genomskinlig vätska ur brösten - då visste jag ju att skruttan fick i sig lite grann iaf. Efter hand så bytte mjölkenfär från genomskilig till gulaktig och från gulaktig till vit. 

Amningen har inte varit helt smärtfri, redan på BB så fick jag sår på det ena bröstet. Fick då testa med en plastnapp som man sätter på bröstet. Gick sådär... Så det slutade med att jag inte avände den. Tänkte att det får väl gå över. 

 

Pga smärtan i magen där de snittat så fick jag smärtstillande tabletter tre gånger per dygn. Men det hjälpte ändå inte när jag skulle duscha.. Bara att ta sig mellan sängen och toaletten var en pärs! Gisses va slut jag var i kroppen och va jobbigt det var. När jag väl tagit mig till toaletten fick jag sitta där en bra stund innan jag kunde börja ta mig tillbaka. Det viktigaste var att få igång kissandet iom att jag hade en kateter under operationen och det var inte det lättaste. Att få igång magen och göra "nr 2" var ännu värre... Jag fick ju inte använda magmusklerna alls och kunde inet göra det heller. Duschen blev som sagt för mycket så jag fick lov att larma på hjälp. Det kom då en BM och hjälpte mig tillbaka till sängen. Vid det här tillfället så kändes det som om att det skulle ta en evighet innan jag skulle vara tillbaka till mitt gamla jag. 

 

Läkarna ville också att jag skulle gå upp och röra på mig så mycket jag bara kunde. Pust! Tanken var att jag skulle ta mig ut till frukosten på morgonen men det gick inte. Kärleken fick helt enkelt hämta frukost till mig. När vi kommit till lunchen så lyckades vi faktiskt att ta oss ut och lillan var faktiskt lugn en liten stund i sin säng som vi rullade med oss. Innan så hade hon ju vägrat att vara lugn på någon annanstans än i famnen hos oss. 

Mitt under lunchen så vaknade hon dock och jag fick amma när jag åt. Kan säga att jag börjar bli bra på att göra saker med bara en hand nu. ;) 

När vi lämnade lunchen så satte vi upp lillans rosa nål på tavlan över födda. <3 Det satt redan fyra stycken nålar för den 20/8 så det hade fötts några kompisar också. :) 

 

Strax efter lunchen så bestämde vi att kärleken skulle åka hem och hämta bilden + åka in på Barnens Hus som hade rea (de hade tydligen gått i konkurs) och köpa ett babynest. Vi misstänkte att vi skulle behöva ha ett när vi väl kom hem. Under tiden var borta så gossade jag och prinsessan hela tiden. När det var dags för blöjbyte så blev även jag nerbajsad. ;) 

Kärleken kom tillbaka strax innan midagen men något babynest hade han inte köpt. Dels så hade han inte ens kommit in på Barnens Hus pga att det var över 100 meter kö, när han sen hade kikat in på babyproffsen så hade ett babynest kostat 1200 kr. Skitdyrt ju! Det slutade med att han tog en sväng på IKEA och köpte material så att han kunde sy ett babynest själv när vi väl kommit hem. 

När kärleken kom tillbaka till BB så fick han ta hand om prinsessan och jag fick gå ut och äta middag själv. Lite egentid. ;) Jag tog sen med mat till kärleken så att han fick äta på rummet. 

 

Efter middagen så kom BM Mikaela in till oss och gick igenom min journal och vi fick ställa frågor och vi hade några. Vi frågade bla ang det här med natten och att skruttan bara ville sova på oss. Hon förespråkade självklart att skruttan skulle ligga på rygg och sova men hon förstod också att man måste få sova. Sen planerade vi för hemgång dagen efter. Mikaela passade även på att byta mitt bandage på såret där de gjort snittet iom att det var ganska blodigt. 

 

Så natten sov skruttn på mitt bröst igen, denna gång så sov jag dock också lite grann. Men det var sjukt svårt att koppla av och sova, jag var ju så rädd för att hon skulle sluta andas. 

Men till slut kom återigen den efterlängtade morgonen och den dag som vi skulle få åka hem med vår prinsessa. <3

 

På morgonen så kom en barnläkare in till oss för att kontrollera att allt stod bra till med lilla hjärtat. Han var verkligen en typisk barndoktor, en äldre man och hur söt som helst med sitt vita hår. Kändes tryggt att ha honom där. :) Han kontrollerade skruttans hjärta, blodcirkulation, färg och rörlighet i axlar och ben. Allt såg jättebra ut! :) 

Nästa besök var en läkare som kollade till mig. Vi gick igenom journalen lite kvickt och konstaterade att det inte fanns något att anmärka på. Jag hade förlorat totalt 488 ml blod under operationen och det var tydligen helt normalt. Jag fick även ta ett HB som visdae att mitt järnvärde tyvärr hade gått ner ill 105. Så läkaren ville att jag skulle ta två järntableter per dag. Läkaren informerade mig också om att hon ville att jag skulle ta bort bandaget i början på kommande vecka men att jag skulle låta stripsen sitta kvar tills de själva lossnade. Stygnen som de sytt ihop mig med skulle själva försvinna och jag behövde inte ta bort dem. 

 

När det var dags att åka hem så skulle vi sätta på vår lilla docka lite kläder. Det visade sig att hon simmade i alla kläder trots att det var stl 50. Lilla hjärtat! Men men, hon fick ha lite för stora kläder. :) 

Så satte vi ner henne i babyskyddet för att bege oss till bilen och åka hem. De första hundra metrarna skrek skruttan rakt ut men den så somnade hon snabbt. <3 Sååå skönt att hon klarar av att åka bil iom att vi åker bil hem till våra föräldrar ganska ofta. 

 

Att komma hem till lägenheten var helt magiskt! Tänk att vi äntligen hade fått ta hem vår lilla skatt. <3

Vi fick prova skötbordet för första gången, jag ammade i vår soffa för första gången, hon sov hemma i lägenheten första gången - ja allt var ju första gången. <3 

När vi satt och ammade så började pappa att sy babynestet som blev sååå fint. Min kärlek kan han. :) <3 

 

Efter att vi varit hemma några timmar så fick vi vårt första besök. Det var lillalsyster och hennes sambo M. Tårarna trillade ner för systers kinder när hon för första gången fick träffa vår skatt. Kärlek! <3 

Skruttan fick också många fina presenter. Två stycken nallar, en kanin och en Nalle Puh, vi fick blommor och ett fint kort därtill. Sen hade syster även plockat ihop lite gott och blandat med badolja, våtservetter och annat. Så gulligt! 

 

Kvällen kom och så även natten. Delar av natten sov skruttan på mig och även en liten del i pappas babynest. Ett stort framsteg. :) 

 

Nästa inlägg ska jag försöka få med lite bilder. Förhoppningsvis imorgon. :) 

 

Behöver jag ens försöka förklara varför jag inte hunnit blogga på ett tag? ;) Vår lilla Selma, japp Selma blir vår prinsessas namn, tar mycket av vår tid och vi får prioritera vad vi sysselsätter oss med när vi inte har henne i famnen. 

 

Tänkte iaf nu att jag skulle ta och skriva lite om tiden på BB.

2013-08-20 (tisdag) ringde väckarklockan klockan 05.00, gisses nu skulle vi bli föräldrar! :) Jag hade inte fått äta sen 24.00 dagen innan och mellan 24.00 och 05.00 fick jag enbart dricka klara drycker. Så direkt när klockan ringde var det bara att svepa ett stort glas vatten. Natten som varit hade det ju inte blivit så mycket sömn... ;) Men trots det så var vi pigga när klockan ringde. Jag hoppade in i duschen och efterr att vi packat det sista som vi behövde ha med oss så hoppade vi på busse som skulle ta oss till BB. Japp, vi tog bussen. ;) Bussen går nämligen precis utanför vårt hus och det är en direktbuss till sjukhuset. Jätteskum känsla att komma fram till BB och veta att man inom några timmar skulle vi bli föräldrar. 

 

Åkte upp på plan fyra och fick sitta ner i väntrunmet en stund, vi var ju (som vanligt) lite tidiga. Hade tid 07.30 men vi var där vid 07.00. Men vi hann inte vänta så länge innan BM Nina komoch mötte upp oss. Vi fick gå in i ett av undersökningsrummen och hon kände lite på magen för att säkerställa att lillskrutt fortfarande låg med huvudet nedåt - och det gjorde hon. Efter det så fick vi lite snygga kläder som vi skulle ha på oss under operationen. Jag fick två skjortor, en att sätta på mig "bakochfram" och en att sätta på mig åt rätt håll + ett par snygga strumpor som gick upp till mitten av låren. Kärleken fick en vit overall. Skitsnygg! ;) 

Jag fick också svälja några Alvedon och sen fick vi sätta oss ner i allrummet i soffan och titta på tv en stund tills det var dags för oss att åka upp till operationen. Kärleken passade också på att äta en extra frukost.

 

Vi hann inte kolla på tv länge innan läkaren som skulle utföra operationen kom och hon ville också känna på magen. Efter det så fick vi titta på tv en stund till. När klockan var ca 09.15 så var det dags att svira om till snyggkläderna och jag fick lägga mig på en säng och så rullade vi upp till operationen. Då började jag bli nervös... När en av sköterskorna som rullade min säng frågade mig hur det köndes så var det inte långt till tårarna, lyckades dock stoppa dem. Väl på avdelningen så fick vi vänta en liten stund. Den sköterska som skulle sitta med mig hela förlossningen kom och presenterade sig och vi pratade lite kort om vad som skulle hända. Sen rullade vi in...

 

Fick en infart på vänst arm och blev även uppkopplad till en blodtrycksmaskin. Sen var det dags för ryggmärgsbedövninge och då kunde jag inte stoppa tårarna längre. Det kändes som om att jag tappade kontrollen och blev rädd. Jag fick lägga mig på vänstersida och kura ihop mig som en boll. Tårarna rann och kärleken  tröstade mig så gott han kunde. 

Bedövningen gjorde lite ont men det var ändå inte så farligt. När den var satt så fick jag lov att snabbt rulla över på rygg så att bedövningen skulle fördelas jämt över kroppen. Ganska snabbt så började jag känna att benen domnade av och att det blev svårare och svårare att röra på dem. Skum känsla!!

Sen började de att tvätta min mage och sätta upp skyddet för att vi inte skulle se själva operationen. Under hela den här tiden så kämpade jag för att hålla mig fokuserad och inte bryta ihop. 

09.41 började de sen att lägga snittet och 09.47 var hon ute. Jag kommer ihåg att jag gärna ville fråga om de börjat skära i mig ännu men jag vågade inte... Och helt plötsligt så sa läkarna att de nu hade fått ut en rumpa och några sekunder senare hörde vi ett litet skrik från vår dotter. <3 Även fast jag på ett sätt förstod att det var vår dotter som kommit ut så fattade jag ändå inte. Så overkligt! Läkarna kom sen fram med henne till oss så att vi fick titta på henne i någta sekunder innan de tog med henne bort till ett babybord för att kontrollera att allt var okej med henne. Kärleken följde med henne dit medan jag fick ligga kvar där jag låg. På bordet torkade de av henne lite och gav henne K-vitamin spruta. När bebisar föds så poängsätts de på bla deras färg, andningsförmåga mm. Vår lilla skrutt fick fullpoäng på allt förutom färgen eftersom att hon var lite blå. Sen fick hon komma tillbaka till mig och de la henne på mitt bröst. Trir nog att det var först då som det började gå upp för mig att det var vår bebis. <3

Under tiden vi gossade med vår nya familjemedlem så fortsatte läkarna att sy ihop mig. 

 

Min upplevelse av själva operationen var att det gick väldigt fort och att det kändes som om att min nederdel av kroppen åkte karusell. Det gjorde inte ont men det var lite läskigt! En sak som kändes väldigt märklig var att jag trodde att mina ben låg rakt ner på sängen men plötsligt (när de skulle flytta över mig från operationssägen till en annan säng) så såg jag hur mitt ben plötsligt pekade uppåt, det kändes väldigt väldigt skumt. När de var klara så rullades vi ut till uppvaket där vi fick stanna i någon timme tills bedövningen släppt så pass mycket att jag kunde börja röra på fötterna. Under tiden vi låg där så började prinsessan att amma. <3 Vi fortsatte att mysa och att lära känna vår lilla skatt.

Någon timme senare fick vi åka till plan 9 där vi fick vårt familjerum. Superfint rum som såg ut typ som ett hotellrum. Stort och fint. 

 

Så kom BM Nina in med en bricka med frukost till oss. Cider i champgneglas, goda smörgåsar och en flagga. så himla fint! Det var gudomligt att få äta igen också iom att klockan hunnit bli typ halv två. 

Sen var det dags för prinsessan att vägas och mätas. 3280 gram och 49 cm lång. Lilla skrutten vår! <3

 

När jag tittade på min telefon för första gången sen hon kom så såg vi att jag hade ett missat samtal från en blomsterhandel. Vi ringde upp och vi fick reda på att vi hade ett bud som skulle levereras till oss. När budet kom så visade det sig att det var Selmas mormor och morfar som skickat ett fint kort och en nalle. <3 

 

Sen var det dags för mig att flyttas över från sängen jag låg i till min säng i rummet. Det var inte lätt kan jag säga. Men med hjälp av två sköterskor så tog jag mig tillslut dit på väldigt ostadiga ben. 

Sköterskan ville sen att jag skulle duscha men jag sa att det går inte så jag slapp. Var alldeles för svag och ostadig. De ville ju att jag så snabbt som möjligt skulle upp på benen för att magen skulle komma igång. 

De kommande timmarna innan natten gick sedan väldigt fort. Vi bara myste och bara tittade på underverket.

Kärleken fick också byta första blöjan. En av många bajsblöjor. ;) Redan första dygnet så blev pappa nerbajsad på magen. ;)

Innan natten kom så fick vi reda på att de ville att skruttan skulle sova på rygg antingen i sin egen säng eller i babynestet mellan oss. Det visade sig att det ville inte skruttan... Så hon fick ligga på mitt bröst och sova och jag höll mig vaken hela natten. Jag kan inte förstå hur jag lyckades men det gjorde jag. Anledningen till att jag höll mig vaken var ju för att risken för plötslig spädbarnsdöd är större om barnet sover hos sina föräldrar och på mage än om det sover själv och på rygg. 

 

Det var första dagen med vår lilla Selma. :) Hoppas på att hinna skriva lite om resten av dagarna på BB imorgon. 

 

Trevlig kväll!