UL, snöstorm och sprutor
Nu äntligen ligger vi hemma i sängen hos mamma och pappa.
Alltid så härligt att vara nära familjen.
<3
I morse besökte vi kliniken för att göra ett ultraljud.
Det visade sig, som vanligt, att det är lite bättre fart i den högra äggstocken.
Där hittade man 8 äggblåsor i jämn storlek.
På vänstra sidan hittades en lite större äggblåsa och några mindre.
Jätteglad att det fanna några äggisar!!
Efter UL så var man inte helt säker på vilken dag det skulle bli äggplock så därför fick jag ta ett blodprov också.
Några timmar senare när jag kommit tillbaka till jobbet så ringde klinilen upp mig och meddelade att det är tisdag som gäller. Spännande!!! :D
Skulle också behålla samma dos Menopur, inget behövde ändras så vi stannar kvar på 225 enheter.
Som sagt så är vi hemma hos mina föräldrar nu.
Direkt efter jobbet så packade jag, min lillasyster och sambon in oss i bilen för att åka norrut.
Det blev en snöig resa!!!
När man tar de sprutor som vi tar nu så ska man ju ta dem samma tid varje dag.
Vi har valt kl 21.00.
När vi åkte från jobbet så tänkte vi ju absolut att vi skulle vara framme vid nio.
Så blev icke fallet....
Ett hungerstopp och snökaos gjorde att vi kl 21.00 fick lov att stanna på en mack för att ta sprutorna. Kärleken stod i bakluckan och blandade medan snön stormade utanför. Vilken syn, hahaha!!!
Försökte att smyga så gott det gick så att folk inte skulle undra vas vi höll på med.
Det gick iaf bra och sprutorna är tagna.
:)
Nu hög tid att sova.
Natti, natti!!
Ultraljud och bebis
Imorgon bitti är det dags för ultraljud.
Spännande att se om äggen växt till sig.
Har iaf börjat få känningar av att det börjar växa där inne.
:)
Ska också bli spännande att se om det blivit någon skillnad med Menopur.
Hoppas på lite bättre äggkvalitet så att vi kan få chansen att frysa nått litet ägg oxå.
Denna IVF ska vi även få "assisterad befruktning", dvs grabbarna ska injiceras med nål i äggen.
Finns både för och nackdelar har vi hört, men vi måste ju testa iaf.
Förra gången plockade vi ju ut nio ägg men bara ett delade sig som det skulle.
Keep your fingers crossed!
Idag föddes minà älskade vänners lilla son.
<3
Så söt!!!
Efter över 50 timmar (!!!) så fick han tillslut komma ut med snitt.
Hela familjen mår bra även fast de är lite trötta.
Hoppas få träffa det lilla underverket i helgen när vi åket hem till mamma och pappa.
Nu sova och ladda batterierna.
Ps. Temperaturkurvan börjar nog att stabilisera sig lite nu. :D Ds.
Sprutor och nålar
Jag har i alla tider varit rädd för sprutor och nålar.
Var alltid den som tårarna rann på och som nästan svimmade när man skulle få vaccin eller ta blodprov.
Nu är sprutor och nålar vardag för mig.
Jag gillar det fortfarande inte men det går bra. Jag svimmar inte och gråter inte. Iaf inte så ofta. ;)
Kör ju Menopur nu, men jag kan säga att jag inte gillar nålarna där.
De är ju trubbiga och man måste ta i hårt för att få in nålen. :/
Sambon gillar dock det här med att blanda själv. Han tanter att han kan titulera sig läkare nu. ;)
Har tagit Menopur i tre dagar nu och idag är det även dags för Cetrotiden.
Den som kliar så galet mycket....
På fredag är det dags för ultraljud också.
Tiden har gått väldigt fort!
Tyckte att det kändes som en evighet när vi efter första IVF:en fick reda på att vi behövde hoppa över en månad.
Men nu är vi här och det blir äggplockning i nästa vecka.
Jag är förväntansfull men också rädd...
Usch va rädd jag är!
Vill så gärna att det ska börja växa ett litet frö.
<3
Och jag har fortfarande dåliga dagar... Har nyss suttit här vid bordet och grinat...
Hade mamma i luren och syster på andra sidan bordet.
Jobbiga dagar!!
Hatar meningen:
"Tänk inte på det så ska du se att det går bra."
Det är ungefär som att be mig sluta andas.
DET GÅR INTE!!
Men visst, jag förstår tanken, och jag försöker!!!
<3
Senaste tiden...
Jag har inte varit så aktiv här den senaste tiden, insåg idag efter mitt "break down" igår att jag har saknat bloggen.
Saknat att kunna "skriva av mig" alla tankar och känslor.
Det är ett virrvarr av känslor utan dess like....
Anledningen till att jag tog en paus var för att att jag behövde varva ner och ta det lungt.
Min kropp gick på högvarv.
Och jag tror att det är bra att ta det lite lugnare och ta bort vissa moment i livet.
Facebook är bla ett minne blott.
Även tv-tittande har minskat.
Nu är det musik och ljus som dominerar vardagskvällarna här hemma.
Det har nog hänt en hel del sen jag skrev sist.
Har bla fått min mens igen så igår kväll började vi med sprutorna.
Hämtade alltså ut ytterligare ett lass med medicin på apoteket härom dagen.
Det är tur jag har högkostnadsskydd...
Denna gång så byter vi ut Puregon mot Menopur.
Hoppas på lite bättre resultat.
:)
Har också gått frekvent till akupunktören.
Börjar bli lite van med alla nålar även fast det inte är så skönt.
Dricker mitt "äckeldricka" och håller mig varm.
Sockeravhållsamheten går också bra, iaf för det mesta.
Det slank ner några pepparkakor häromdagen och även en underbar dessert hos ett par vänner när vi var på middag.
Men inget godis.
Min temeraturkurva har varit lite svajig. Inte så bra enl akupunköten.
Försöker att få det fixat nu men det tar väl lite tid.
Mensen var väldigt sen denna månad, trodde att jag var gravid... Trodde ganska hårt på det denna gång också.
Mådde knas, yr i huvudet och varm/kall om vartannat.
Men icke, den kom. På dag 31.
Min mens kommer i princip alltid mellan dag 26 och dag 28.
Det är ju iofs inte så konstigt att den kom lite sent, så mycket i mitt liv som jag ändrat senaste tiden så måste väl kroppen fått en chock.
Igår kväll kom min syster hit på besök, hon ska bo hos oss i minst en vecka.
Ska bli underbart att ha henne här!
<3
Nu ska det tas en spruta här.
:)
Trevlig kväll och helg!!
One of those days...
Jag är så less... Tårarna vill inte sluta rinna. Jag är sååå trött! Så trött på att kämpa.
Varför är det så här? Varför måste det vara en sån hård kamp?
Jag vill bara skrika rakt ut att jag inte orkar mer!
Så många j*vla år....
Jag gråter så mycket så jag knappt får luft, vill inte ha det så här....
Och jag vet att jag har så mycket fint i mitt liv så jag ska egentligen inte klaga.
Men jag måste få det ur mig, jag går sönder annars...
Jag försöker alltid att göra gott, tar hand om mina nära och kära, stöttar alltid den som har det svårt, tar de svagas parti, ler och är glad.... Men orkar inte...
Alla dessa sprutor, all denna medicin, alla dessa hormoner... Alla besök hos läkaren, besök hos akupunkötern, nålar, örtavkok som får magen att vända sig in och ut.
Smärtan...I kroppen, i själen, i hjärtat.
Hur länge ska jag behöva kämpa? Vad har jag gjort för hemskt för att behöva gå igenom det här? Jag önskar inte nån det här...
Den otroliga besvikelsen när mensen kommer, de där j*vla stickorna som aldrig visar det jag så långt in i hjärtat vill se...
Temperaturkurvor, gör inte si, gör inte så, ät inte det, ät det det, alla j*vla regler!
Träna inte, håll pulsen nere, kolla inte tv, håll dig ifrån internet, vara ner, ta det lungt.
När f*n ska man leva då????
Jobba, göra karriär, leverera, vara duktig... Vill inte berätta, då kan ingen förstå.
Får frågor som: "Hur mår du L?"
Svarar: "Jodå, det är bara bra!" Och så ler jag också...
Vill skrika rakt ut!!!!!!
Alla andra som blir gravida, smärta... Jag är så lycklig för dem men det gör så ont i mitt eget hjärta....
Var det så att jag fick min chans men tog den inte.....
Är livet så j*vligt?
Avkok på örterna...
Alltså de här avkoken på örterna som jag ska dricka är så äckligt!!
Det ser ut som kaffe, lite ljusbrunare kanske, och det smakar så starkt och beskt så jag kan med nöd och näppe dricka det...
1-2 dl blir det per dos och jag ska dricka två doser per dag. En på morgonen och en på kvällen.
Har precis druckit min första dos och hoppas på att den stannar kvar i magen.
Stod i badrummet och drack ifa det skulle komma upp på en gång. ;)
Men allt det här är sååå värt det när vi får hålla vår lilla trasselunge.
<3
