I tisdags så blev vår lilla tjej 11 veckor. Det är inte längre en liten liten pyttebebis längre utan en liten tjej som ler och pratar. :)
Att bli förälder har helt klart varit det bästa som hänt i mitt liv och det helt klart största. Vår lilla tjej har verkligen vänt upp och ner på hela vår tillvaro, på gott och ont. ;)
Jag har längtat efter att få bli mamma i så många år och under de här åren har man målat upp en bild på hur det skulle vara att bli förälder. Mycket av bilden stämmer men mycket nytt har också blivit målat. :)
Den första tiden var helt klart mycket jobbigare än jag föreställt mig men nu efter ca 2,5 månad så börjar det att vända. :D Självklart så var den första tiden helt underbar också men att den var så krävande tog knäcken på mig litegrann. Med facit på hand så var det helt rätt veckor som vi spenderade hos mormor och morfar. Tusen och åter tusen tack för att vi fick vara hos er. <3
Några reflektioner:
- Att amma är underbart MEN kan göra fruktansvärt ont första tiden.
- Att passa en tid till ex ett möte kan vara toksvårt när man har en liten med sig.
- Att sova en hel natt är en önskedröm. Ordet sovmorgon finns inte längre i mitt vokabulär.
- Man är inte längre ensam när man måste gå på toaletten...
- Att ensam få duscha, handla eller gå till tvättstugan är lyx!
- Att äta middag tillsammans med sin partner är sällsynt.
- Myskläder och uppsatt hår är standardoutfiten de flesta dagarna.
- Att ha möjligheten att få spendera all sin tid med den man älskar allra mest är helt fantastisk.
- Att få ta del av och följa utvecklingen hos sitt lilla hjärta är underbart!
- Tiden med andra vuxna har minskat radikalt.
- Att få in ytterligare en person i sitt liv som man älskar så högt att ord inte räcker till är det bästa en människa kan få!
Jag ska verkligen försöka att få tid till bloggen lite mer nu. Som sagt så börjar Selmis att må bättre och är en gladare tjej nu vilket innebär en piggare och gladare mamma. ;)
Bjuder på några bilder av vår skatt. <3
Kommentarer
Trackback
