Grattis älskade lilla Selmis på 8 veckors dagen! <3 :) Tänk att du varit hos oss så länge nu. På lördag fyller du två månader och du gör så många framsteg i utvecklingen varje dag! Snart är mammas lilla tjej en stor tjej ju. :)
 
Sist jag skrev så avslutade jag med att berätta att vi var på släktträffen. Det var i stort sett hela släkten på min pappas sida som samlats. Så roligt att få träffa alla! Tror att vi var ca 40 stycken på träffen. Alla ville ju så klart få en glimt av släktens lilla nykomling och självklart så fick de det. Vi försökte dock att hålla oss lite i skymundan för att inte utsätta skruttan för alltför många människor och baciller. 
 
På söndagen den 29 sept så åkte vi till min faster för att fika. Träffade även mina kusiner där. Sååå mysigt att ses. :) Vi har alltid stått min faster och mina kusiner C och A väldigt nära så det vat härligt att ses. 
På eftermiddagen så åkte kärleken hem till Sthlm igen och jag och Selmis stannade kvar. Planen var att vi skulle stanna och åka hem på torsdagen. Det skulle sen visa sig att vi stannade betydligt längre än så. 
På eftermiddageb/kvällen kom M&G på besök med lilla O. En trevlig kväll med härliga vänner blev det. 
 
På måndagen den 30 sept tog jag, Selmis och Selmis mormor en promenad. På turen så träffade vi på M och lilla Livia, det slutade med att vi tog sällis resten av promenaden. Trevligt! Denna promenad var den första av många tillsammans, :) 
 
På tisdagen den 1 oktober åkte jag, Selmis och mormor in till stan för lite shopping. Vi kikade i affärer och fikade på Kaffestugan. Supermysigt att komma ut lite. :) Vi tog även en tripp till Maxi för att handla lite mat.
 
Onsdagen den 2 okt blev det också en prommis med M&L. På torsdagen och fredagen fick vi även sällis av M och lilla O. Barnvagnsligan gick runt i byn. :)
 
Det var ju tanken att vi skulle åka hem på torsdagen men efter lite eftertanke så valde vi att stanna en stund till. 
Selmis har ju som bekant haft ont i magen och under de dagar som vi varit hos mormor och morfar har vi fått otroligt mycket hjälp och avlastning! Morfar har jobbat morgnar och slutat vid lunch och mormor har varit ledig mycket eller jobbat på eftermiddagar/kvällar. Det har verkligen varit guld de dagar som Selmis varit extra ledsen. 
Det gör ju så ont i hjärtat när ens lilla skrutt har ont och jag har ofta känt mig otillräcklig. Att då kunna ha möjlighet att lämna över Selmis till mormor och morfar har varit en helt fantastisk lyx. Vet faktiskt inte hur jag skulle ha klarat det annars. Det har varit många tårar (mina) både dag som natt för att det varit som det varit. 
Att vara mamma är absolut inte någon dans på rosor alla gånger! 
Man kan ju inte ge upp och bara skita i allt när man är trött, ledsen och uppgiven när man har barn... 
Vår tripp till Dalarna som bara skulle vara i några dagar slutade med att vi stannade i nästan tre veckor. Jobbigt för älsklingen som fick vara själv hemma i stan men vi var alla överens om att det var bättre att jag och Selmis var i Dalarna. Men älsklingen har varit här hos oss på helgerna och nu på torsdag den 17 okt så åker vi hem till älskligen igen. <3 :) 
 
På fredagen den 4 oktober så kom älsklingen upp till oss Dalarna igen. Mys! Vi hade längtat jättemycket och älsklingen hade längtat lika mycket han! Dessutom så hade dagen varit en skräpdag och Selmis varit ledsen mest hela tiden. Och jag blev ledsen för att jag kände mig som en dålig mamma som inte orkade bita ihop... :( Mormor och morfar fanns där för oss och stöttade. <3 
På lördagen var Selmis ledsen nästan hela dagen igen och ville inte sova... Ännu en jobbig dag helt enkelt! Vi testade med allt vi kunde komma på och var ute och gick i ösregnet men inte heller det hjälpte. 
Oftast så brukar Selmis sova ganska bra i vagnen men inte denna dag... 
På kvällen besökte vi M&G och Selmis var fortfarande ledsen. Då bröt jag ihop - igen - och tårarna bara rann... Fick massa kramar och stöttande ord - tur att man har så fantastiska vänner! 
 
På söndagen var det dags för pappan att åka till stan igen. :( Usch så jobbigt det var! Men vi förstod båda två att ditt var bäst för alla om vi stannade hos mormor och morfar en stund till. Innan pappan åkte så var vi på fika hos M och T och lilla Livia. Selmis sov mest hela tiden så vi fick umgås och prata lite under fikan. :) 
På kvällen så kaskadkräktes Selmis. Det kom så mycket så att både jag och hon blev genomblöta. :( Usch så rädd jag blev! Det visade sig att det inte skulle bli nån mer kaskad men där och då bestämde jag mig för att sluta äta mjölkprotein igen (hade försiktigt påbörjat med mjölkprotein igen efter ett tags uppehåll men nu blev det slut med det igen). Efter kräkningen så blev det badning för lilla fröken. Inget som Selmis gillar tyvärr... Ett besvärligt måste då hon mest skriker rakt ut när det ska badas. 
 
På måndagen var det dags för prommis med M och Livia igen - en trevlig tradition. :) Så vackert höstväder vi fått uppleva här hemma. Magiskt! 
På kvällen var Selmis jätteenkel igen... Min faster (tytta) och hennes man kom på besök. Hade önskat att Selmis vore lite gladare men magen strulade och hon ville inte alls vara glad tyvärr. 
 
På tisdagen var vi bjudna på lunch till Tytta. Vi började dagen med en prommis med barnvagnsmaffian och sen gick vi direkt till Tytta. Även mormor anslöt och lite senare även morfar som varit och hämtat Selmis moster på stationen. Mysig att få ha syster här hos oss. :) 
 
På onsdagen var barnvagnsligan på lunch vid kyrkan. Varje onsdag så är det sopplunch där, jättetrevligt då det är folk i alla åldrar. Massa bebisar, barn och pensionärer  - en underbar blandning. :) Lilla Selmis hade sin gammelfaster (Tytta) och två gammelfarbröder där. :) 
 
På torsdagen var jag och Selmis bjudna till min barndomskompis M och hennes lilla Majken som föddes i maj. Förutom jag och Selmis så var även N och hennes tvillingar Vera och Agnes som föddes 4 sept där. M och Lovisa som föddes i början av augusti var även där. Alla vi fyra mammor har gått i skola ihop sen vi var sex år så det var jättetrevligt att ses! Dock så var Selmis ledsen även denna dag så jag fick mest gå runt och försöka trösta.
 
Netten mellan torsdagen och fredagen var inte rolig... Selmis ville inte sova efter kl 02.15 och var jätteledsen. Efter att ha gått runt, runt och tröstat och ammat och gjort allt så höll jag vid klockan fem på att bli knäpp. Ringde då upp kärleken och bara grät... :'( I samma veva hade mormor vaknat och kom ner till oss och tog hand om Selmis. Jag fick massa pepptalk av älsklingen och efter ett tag så slutade tårarna rinna. Usch så jobbigt det var! 
Dagen blev sen ganska bra och Selmis var inte så ledsen. Vi tog en prommis som vanligt och efter det så var vi bjudna på fika hem till M och Livia. Det blev även lite lunch då vi var rätt hungriga. Jag har fått mycket större aptit sen jag börjat amma!!! På kvällen så tog morfar och moster hand om Selmis så att jag fick gå upp och ta ett bad. Det var UNSERBART! Lyxigt! :) 
 
På lördagsmorgonen så kom älsklingen till oss igen. <3 Jag låg och sov när han kom och jag blev sååååå glad över att se honom igen. :) Ganska direkt efter att jag gått upp så gjorde vi oss iordning för att åka in till stan en vända. Första stoppet var hos mormor på sjukhuset för att väga Selmis. 5040 vägde vår lilla prinsessa. :) Skönt att få veta att hon gått upp i vikt. Visserligen så syns det på henne att hon gått upp men att få det bevisat var skönt. :)
Eftre vägningen åkte vi ner till stan och köpte en doppresent till Livia som skulle döpas samma dag. Jag hade ju dock självklart sett fel på inbjudan och trodde att tillställningen började kl två men det började kl ett. Klockan tio i ett när kärleken stod i duschen så informerade jag honom om det. ;)  
 
Berättar mer om det sen, nu är det matdags! ;) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0