trasselunge.blogg.se

Behöver jag ens försöka förklara varför jag inte hunnit blogga på ett tag? ;) Vår lilla Selma, japp Selma blir vår prinsessas namn, tar mycket av vår tid och vi får prioritera vad vi sysselsätter oss med när vi inte har henne i famnen. 

 

Tänkte iaf nu att jag skulle ta och skriva lite om tiden på BB.

2013-08-20 (tisdag) ringde väckarklockan klockan 05.00, gisses nu skulle vi bli föräldrar! :) Jag hade inte fått äta sen 24.00 dagen innan och mellan 24.00 och 05.00 fick jag enbart dricka klara drycker. Så direkt när klockan ringde var det bara att svepa ett stort glas vatten. Natten som varit hade det ju inte blivit så mycket sömn... ;) Men trots det så var vi pigga när klockan ringde. Jag hoppade in i duschen och efterr att vi packat det sista som vi behövde ha med oss så hoppade vi på busse som skulle ta oss till BB. Japp, vi tog bussen. ;) Bussen går nämligen precis utanför vårt hus och det är en direktbuss till sjukhuset. Jätteskum känsla att komma fram till BB och veta att man inom några timmar skulle vi bli föräldrar. 

 

Åkte upp på plan fyra och fick sitta ner i väntrunmet en stund, vi var ju (som vanligt) lite tidiga. Hade tid 07.30 men vi var där vid 07.00. Men vi hann inte vänta så länge innan BM Nina komoch mötte upp oss. Vi fick gå in i ett av undersökningsrummen och hon kände lite på magen för att säkerställa att lillskrutt fortfarande låg med huvudet nedåt - och det gjorde hon. Efter det så fick vi lite snygga kläder som vi skulle ha på oss under operationen. Jag fick två skjortor, en att sätta på mig "bakochfram" och en att sätta på mig åt rätt håll + ett par snygga strumpor som gick upp till mitten av låren. Kärleken fick en vit overall. Skitsnygg! ;) 

Jag fick också svälja några Alvedon och sen fick vi sätta oss ner i allrummet i soffan och titta på tv en stund tills det var dags för oss att åka upp till operationen. Kärleken passade också på att äta en extra frukost.

 

Vi hann inte kolla på tv länge innan läkaren som skulle utföra operationen kom och hon ville också känna på magen. Efter det så fick vi titta på tv en stund till. När klockan var ca 09.15 så var det dags att svira om till snyggkläderna och jag fick lägga mig på en säng och så rullade vi upp till operationen. Då började jag bli nervös... När en av sköterskorna som rullade min säng frågade mig hur det köndes så var det inte långt till tårarna, lyckades dock stoppa dem. Väl på avdelningen så fick vi vänta en liten stund. Den sköterska som skulle sitta med mig hela förlossningen kom och presenterade sig och vi pratade lite kort om vad som skulle hända. Sen rullade vi in...

 

Fick en infart på vänst arm och blev även uppkopplad till en blodtrycksmaskin. Sen var det dags för ryggmärgsbedövninge och då kunde jag inte stoppa tårarna längre. Det kändes som om att jag tappade kontrollen och blev rädd. Jag fick lägga mig på vänstersida och kura ihop mig som en boll. Tårarna rann och kärleken  tröstade mig så gott han kunde. 

Bedövningen gjorde lite ont men det var ändå inte så farligt. När den var satt så fick jag lov att snabbt rulla över på rygg så att bedövningen skulle fördelas jämt över kroppen. Ganska snabbt så började jag känna att benen domnade av och att det blev svårare och svårare att röra på dem. Skum känsla!!

Sen började de att tvätta min mage och sätta upp skyddet för att vi inte skulle se själva operationen. Under hela den här tiden så kämpade jag för att hålla mig fokuserad och inte bryta ihop. 

09.41 började de sen att lägga snittet och 09.47 var hon ute. Jag kommer ihåg att jag gärna ville fråga om de börjat skära i mig ännu men jag vågade inte... Och helt plötsligt så sa läkarna att de nu hade fått ut en rumpa och några sekunder senare hörde vi ett litet skrik från vår dotter. <3 Även fast jag på ett sätt förstod att det var vår dotter som kommit ut så fattade jag ändå inte. Så overkligt! Läkarna kom sen fram med henne till oss så att vi fick titta på henne i någta sekunder innan de tog med henne bort till ett babybord för att kontrollera att allt var okej med henne. Kärleken följde med henne dit medan jag fick ligga kvar där jag låg. På bordet torkade de av henne lite och gav henne K-vitamin spruta. När bebisar föds så poängsätts de på bla deras färg, andningsförmåga mm. Vår lilla skrutt fick fullpoäng på allt förutom färgen eftersom att hon var lite blå. Sen fick hon komma tillbaka till mig och de la henne på mitt bröst. Trir nog att det var först då som det började gå upp för mig att det var vår bebis. <3

Under tiden vi gossade med vår nya familjemedlem så fortsatte läkarna att sy ihop mig. 

 

Min upplevelse av själva operationen var att det gick väldigt fort och att det kändes som om att min nederdel av kroppen åkte karusell. Det gjorde inte ont men det var lite läskigt! En sak som kändes väldigt märklig var att jag trodde att mina ben låg rakt ner på sängen men plötsligt (när de skulle flytta över mig från operationssägen till en annan säng) så såg jag hur mitt ben plötsligt pekade uppåt, det kändes väldigt väldigt skumt. När de var klara så rullades vi ut till uppvaket där vi fick stanna i någon timme tills bedövningen släppt så pass mycket att jag kunde börja röra på fötterna. Under tiden vi låg där så började prinsessan att amma. <3 Vi fortsatte att mysa och att lära känna vår lilla skatt.

Någon timme senare fick vi åka till plan 9 där vi fick vårt familjerum. Superfint rum som såg ut typ som ett hotellrum. Stort och fint. 

 

Så kom BM Nina in med en bricka med frukost till oss. Cider i champgneglas, goda smörgåsar och en flagga. så himla fint! Det var gudomligt att få äta igen också iom att klockan hunnit bli typ halv två. 

Sen var det dags för prinsessan att vägas och mätas. 3280 gram och 49 cm lång. Lilla skrutten vår! <3

 

När jag tittade på min telefon för första gången sen hon kom så såg vi att jag hade ett missat samtal från en blomsterhandel. Vi ringde upp och vi fick reda på att vi hade ett bud som skulle levereras till oss. När budet kom så visade det sig att det var Selmas mormor och morfar som skickat ett fint kort och en nalle. <3 

 

Sen var det dags för mig att flyttas över från sängen jag låg i till min säng i rummet. Det var inte lätt kan jag säga. Men med hjälp av två sköterskor så tog jag mig tillslut dit på väldigt ostadiga ben. 

Sköterskan ville sen att jag skulle duscha men jag sa att det går inte så jag slapp. Var alldeles för svag och ostadig. De ville ju att jag så snabbt som möjligt skulle upp på benen för att magen skulle komma igång. 

De kommande timmarna innan natten gick sedan väldigt fort. Vi bara myste och bara tittade på underverket.

Kärleken fick också byta första blöjan. En av många bajsblöjor. ;) Redan första dygnet så blev pappa nerbajsad på magen. ;)

Innan natten kom så fick vi reda på att de ville att skruttan skulle sova på rygg antingen i sin egen säng eller i babynestet mellan oss. Det visade sig att det ville inte skruttan... Så hon fick ligga på mitt bröst och sova och jag höll mig vaken hela natten. Jag kan inte förstå hur jag lyckades men det gjorde jag. Anledningen till att jag höll mig vaken var ju för att risken för plötslig spädbarnsdöd är större om barnet sover hos sina föräldrar och på mage än om det sover själv och på rygg. 

 

Det var första dagen med vår lilla Selma. :) Hoppas på att hinna skriva lite om resten av dagarna på BB imorgon. 

 

Trevlig kväll!