Den senaste veckan har illamåendet inte varit nådigt. Usch och fy för att gå runt och konstant vilja kräkas.
När jag gick med Selma så hjälpte det att jag bara åt nått litet så gick det över. Nu vill det inte ge sig alls vad jag än äter... Drygt är det! 
Tackar gudarna för att jag har mamma och pappa, utan dem vet jag inte vad jag hade gjort. ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0